Sigrid om stora refränger

Avsnitt 12

Sigrid Solbakk Raabe kommer från den norska fiskestaden Ålesund. Hon fick sitt genombrott med "Don't kill my vibe", en låt om att bli förminskad och klappad på huvudet av äldre musiker. Under de senaste åren har hon hyllats internationellt som en av de främsta "scandipop"-artisterna, en arvtagare till Robyn som Sigrid såg på ett café kvällen innan hon hälsade på Strage: "Jag blev så starstruck. Jag sa 'hey I'm a big fan, bye' och sen sprang jag därifrån." I podden pratar Sigrid bland annat om skriva stora refränger, om att bli "bergtatt" (trollbunden) av danska Mew, om att spela in Leonard Cohen-covern "Everybody knows" till filmen "Justice League" och om att dricka sprit i en buske för att röja järnet på en Avicii-konsert.

Jonathan Johansson om rejv

Avsnitt 11

"Antingen är vi utslängda på en vältempererad planet. Och vi är köttklumpar som tänker. Eller så finns det en större berättelse. Jag vägrar gå med på att det inte finns en större berättelse." Indierockaren Jonathan Johansson pratar om Guds existens, om sitt åttonde album "Om vi får leva", om gothbandet Pale Descent som han hade i gymnasiet, om gammelmormor som emigrerade till USA eftersom hon hade tråkigt i Vetlanda, om att inte få titta på "Star Wars" på grund av frireligiösa föräldrar, om att göra poplåtar av Karin Boyes poesi och om att rejva i Berlin.

Dom Dummaste om Jesus

Avsnitt 10

Lars Cleveman är operasångare. Martin Rössel är låtskrivare, journalist, radioproducent och före detta mentalskötare. Tillsammans är de Dom Dummaste, ett band som sedan 1979 ägnat sig åt avantgardism och absurdism. Dom Dummaste hämtade sitt namn från Iggy Pops låt "Dum dum boys" och inspirerades av Velvet Undergrounds konceptualism, Steve Reichs minimalism och Frank Zappas anarkojazz när de gjorde sina första låtar i den anrika Elektronmusikstudion i Stockholm. "Vi hade en idé om att allt skulle vara tillåtet", minns Martin Rössel.

I fjol gav Dom Dummaste ut sitt senaste album "Demento" och nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om primitiva synthar, om klassikern "Jesu Kristi 100 krig", om att vara förband till Nico, om att få stryk av Siouxsie & The Banshees ljudtekniker, om att brevväxla med Patti Smith och om sitt kortlivade projekt med Thåström: Cloetta Korridor.

Dark Funeral om Satan och Luleå

Avsnitt 9

Under namnet Lord Ahriman har Micke Svanberg i 29 år varit ledare för black metal-bandet Dark Funeral. Den 18:e mars kommer deras sjunde fullängdare "We are the apocalypse" som Lord Ahriman tycker är mer filmisk än sina föregångare: "Jag får en bild av att jag ramlar ner i en helvetesavgrund och när melodin kommer igång igen är jag där nere i underjorden, i infernot och vandrar." Hemma hos Strage pratar han också om sina stökiga tonår i Luleå, om att samla på vhs-bootlegs av oklippta skräckfilmer, om att bli kallad "Satan" av ett par nunnor, om mordiska chilenska fans och om hur svårt det är att gå med spiknitar genom säkerhetskontrollen på flygplatser.

Andreas Mattsson om mjukrock och mangel

Avsnitt 8

För 30 år sedan slog Popsicle igenom med dunder och brak. Indiebandet med rötterna i Piteå kom för många att definiera nittiotalet. Nu hälsar sångaren och låtskrivaren Andreas Mattsson på hemma hos Strage för att prata om sitt senaste soloalbum "Soft rock", om att i sitt pojkrum (tack vare Lustans Lakejer) drömma om champagne och flärd, om prinsessan i klassikern "Hey princess", om att spela gitarr på Stina Nordenstams album "And she closed her eyes", om att skriva en julhit till Peter Jöback, om de avbrutna arkitektstudierna, om idolerna Joni Mitchell och Jimmy Webb och om varför han tycker att det brutalt larmande Sunn O))) gör mjuk musik.

Lisa Nilsson om snöänglar

Avsnitt 7

Den svenska souldrottningen besökte nyligen riksdagen för att kritisera kulturpolitiken under pandemin. Nu hälsar Lisa Nilsson på hemma hos Strage för att prata om den eviga kärleken till Whitney Houston, om knarkande tyska skivbolagschefer, om att sjunga karaoke på Golden Hits, om att tolka Kent på kronprinsessans bröllop, om Tinderdejtande, om att flörta med Clint Eastwood och om att göra snöänglar i Tantolunden.

Timo Räisänen om skrivkramp

Avsnitt 6

Timo Räisänen har gett ut åtta album sedan han hoppade av Håkan Hellströms kompband och blev soloartist. På det senaste, "Tro, hat, stöld", bytte han språk till svenska som inte är hans modersmål (han växte upp med en finsk far och angloindisk mor som talade engelska med honom). 2022 tänker Timo Räisänen övervinna skrivkrampen som plågat honom de senaste åren. Men allra först hälsar han på hemma hos Strage för att prata om livet som utlandssvensk i Provence, om att som tanig indiekille göra lumpen i en amfibiebataljon, om att kivas offentligt med Håkan Hellström och om kärleken till Pavement.

Nina Persson om sockervadd och samurajspöken

Avsnitt 5

Som sångerska i Jönköpingsbandet The Cardigans blev Nina Persson en av nittiotalets största popikoner. Sedan dess har hon spelat med projektet A Camp, gjort solokarriär och turnerat med Martin Hederos. Vid sidan av musiken undervisar hon i ämnet "Konstnärligt utvecklingsarbete" på Rytmisk musikkonservatorium i Köpenhamn. I ett extra lång julavsnitt pratar Nina Persson om att göra sockervadd på Kabe sommarland, om att få blommor av Ozzy Osbourne, om att bo granne med Lou Reed, om att leta efter samurajspöken på ett berg utanför Kyoto, om att knacka dörr som valarbetare åt Barack Obama och om att känna sig som en pajas när man går på scen efter det superdeppiga förbandet Red House Painters.

Peter Tägtgren om utomjordingar

Avsnitt 4

Som tonåring flyttade Peter Tägtgren från Grangärde i Dalarna till Fort Lauderdale i Florida. Där fick han bevittna det sena åttiotalets death metal-explosion med band som Deicide, Morbid Angel och Obituary. När han kom hem igen startade han sitt eget band Hypocrisy som nyligen firade sitt 30-årsjubileum genom att släppa sitt 13:e album "Worship". Peter Tägtren är också känd från industrimetalbandet Pain och duon Lindemann som han hade med Rammsteins sångare. Hemma hos Strage svarar Peter även på frågor om utomjordingar, adhd, raggarbilar, Kiss-flipperspel, absint och själens existens.

Jakob Hellman om psalmer och rampljus

Avsnitt 3

Efter succédebuten "...och stora havet" drabbades Jakob Hellman av skrivkramp, drog sig tillbaka och blev den svenska popmusikens JD Salinger. Först i våras, efter 31 års väntan, kom uppföljaren "Äntligen borta" där hans älskvärda desperation är intakt även om han lugnat ner sig lite och upptäckt psalmer. Hemma hos Strage pratar Jakob Hellman om att växa upp i Vuollerim, om att klä ut sig till Ace Frehley på Halloween, om de tysta åren då han pluggade matematik och jobbade på bageri, om att leva som prästmake på Mallorca och om att inte längre vara rädd för rampljuset.

– Jag har blivit mer vän med tanken på att vara ett objekt. Ett tag tänkte jag: "Titta inte på mig! Titta på mina låtar!" Nu förstår jag att det inte är upp till mig att välja såna saker.